Peter hade klarat den strävsamma vandringen från Nyborg till Odense och var trött men vid gott mod.  Han skulle nu hem och berätta om sitt äventyr för alla i Köpenhamn.

image

Så jag lämnade honom vid tågstationen,  såg hans vagn rulla iväg längst spåret, och så stod jag där på perrongen. Ensam.  Igen.

image

Jag bestämde mig för att vandra ned för Odense’s gator. Denna stad som så, på sitt eget vis, varit en del av min barndom.

image

Genom H.C.Andersen’s sagor har Odense alltid funnits på min karta. För kanske femton år sedan körde vi förbi här med familjen,  och besökte huset där han bodde. Mötte skådespelare som spelade den långa mannen, såg statyerna som prydde gatorna och hur mina favorit texter kom till liv.

image

image

image

Så att sätta mig utanför dörren till H.C.Andersen’s Hus och äta kvällens supé var helt naturligt.

… men när allt kommer omkring så är det inte mycket mer än ett alldeles för litet hus, till en allt för stor fantasi. Som med allt annat är belagt med avgifter, tariffer, souvenirstånd och en allt för överprisad restaurang.

Så när nostalgins behag hade lagt sig, tog jag min säck och gick för att skapa mina egna äventyr.

image

Bablefish says :
Peter was dropped at the train station. I was left with my own thoughts, and what better place to be stuck with your own thoughts than outside H.C.Andersen’s house. It struck a nostalgic nerve – reminded me of how much I use to read his stories.

But that magic is almost all gone. Now days it is basically just a house. All that imagination has left the building, and in melancholia I left, but soon found the good spirit.

When I realised I could create my own adventures.

image

Annonser