Förutom att jag nästan drunknade i det skyfall som drog över Lund den natten, och all min elektroniska utrustning var farligt nära att stryka med, var jag glad över att närma mig Malmö.
Den sista staden på kända marker.
Efter det väntar otrampade stigar och nya språk.
Vädret verkade följa min glädje. För trots stormskyarna natten före blev det en ljus dag.
Bablefish says :
The weather service was far off that night. I almost drowned in the monsun that they called a slight drizzle. Apparently everything had decided to drop at once instead of spreading it out as the rest of the day seemed fine.
And I walked into Malmö later that afternoon.
Lagom långt in på eftermiddagen anlände jag trött och glad till Lund.
Staden är ett monument av svensk universitetshistoria, katedralen ett minne över allt som var, och alla studenterna på gatan en ledtråd om allt som kommer att bli.
Där omkring lekte jag i allt för många timmar.
Lekandet tog mig hela vägen till Slakthuset; en koncert, event och klubblokal där det var utebio just denna kväll.
Där visades en av Oprahs favoritfilmer Beast of the Southern Wild – vilket passade en trött men lekfull vandrare perfekt. Det var bara att rulla upp liggeunderlaget och kasta upp benen över varandra, luta sig tillbaka, och njuta av skådespelet.
Bablefish says :
I arrived to Lund late that afternoon, after walking around in the city for a while I found this place that was having a backyard cinema, which suited me perfect. Watching Beast of the Southern Wild and once that was finished just walk a few kilometres outside of town and set up camp.
Så gick den 49e dagen till ända, och jag var halvvägs till 100. Helsingborg hade varit ett fint återseende men det var dags att ta farväl.
Kasper hälsade mig farväl. Hans resa låg i motsatt riktning. Själv strosade jag ut ur Sundets Pärla, ovetande om att det inte skulle gå särskilt lång tid före vi återsåg varandra.
Tre steg iväg på min utgång kastade universum frestelser framför mina fötter.
Ett sommarkort som gör det möjligt att resa gratis kollektivtrafik i hela Skåne under sommaren. För böveln! Som tur är har jag en åsnas envishet och var inriktad på att ta mig framåt för egen kraft.
Universum får skratta på bäst den kan.
Den kvällen gick jag med tunga steg genom Vallåkra.
Som tur är var Yoda med mig och kunde hjälpa mig hålla benen på rätt köl.
När natten kom somnade jag helt slutkörd någonstans nordväst om Teckomatorp. Med en hel dags vandring under bältet.
Bablefish says :
Kasper left me that morning – heading in the opposite direction. Me? Well I was heading south. More sore and more tired than I had been in a long time. But the end of Sweden was getting close now. And well in Malmö I deserved a few days to rest myself before heading out, over the bridge to Denmark.
Next destination : Lund
Distance : 25 kilometres
P.S 50 days! Pretty amazing!
Hem sköra hem. Skåneleden kommer ta mig genom kända platser. Upp på vägar jag har vandrat hundra gånger förr. Genom Snapphaneskogar, över miltals av rapsfält, under stjärnor jag kan som baksidan av min hand.
Det är den kortaste sträckan jag kommer att vandra i Sverige. Knappt 200 kilometer. Men också den som kommer att ta längst tid. I var och varannan stad kommer jag stanna – se vänner och bekanta. Återupptäcka gator som varit glömda till förmån för nyare strök.
Laholm, Helsingborg, Lund, Malmö, Kivik, Ystad. Listan över städer som alla har små fragment av mig är kanske som längst just i dessa trakter. Här är ligger navet för min form. Vad är jag är startade här. I Sveriges tredje folktätaste box.
Det blir inte bara en vandring för kroppen. Men också en för huvudet. Tillbaka till saker jag känner och har hjälpt till att skapa. Den bästa platsen att ladda upp för resan ut över Europa. Mot platser jag aldrig har sett. Till äventyr som inte går att föreställa sig.
Och om jag nu ska vandra det längsta jag någonsin gjort.
Vad kan vara bättre än att starta på samma stigar som jag lärde mig gå?
Skåneleden
Längd: 200 kilomter
Tid: 3 veckor
Oskar goes to Africa 